Direktlänk till inlägg 14 december 2013
oj mitt tidigare inlägg om flrossningsdepression trodde jag inte skulle få så bra respons som det fick "300" läsare & fått mycket cred för att jag våga skriva och även folk som tackat för att jag gjort det som är i samma situation som jag varit och kan känna igen sig i det .. är runt 8-15% utav alla kvinnor som föder barn som har oturen att gå igenom detta och alla i olika grad . jag vill berätta att jag har klarart mig utan att äta antidepresseiva piller , jag började med det ca 2 månade men sen valde jag att sluta själv utan någon läkare som sa att jag skulle det , dock åt jag ångestdämpande ca3 mån tills jag valde att sluta med det med för att jag ville klara det på egen hand och inte veta att nu mår jag bra pga av piller som jag äter + att jag är livrädd för piller för jag har sett många i min bekantskap gå ner sig i pillerträsket och även förlorat vänner i det & pillermissbruk börjar oftast just med att man får det utskrivet av läkaren funkar till en början men sen behöver man starkare och så kan det gå den vägen man absolut inte vill tillslut att man inte klarar av att vara glad utan piller. så det är mitt val men jag accepterar alla andras val där ute hur dom vill hantera sin förlossningsdepression.
jag tycker verkligen att fler ska gå ut med hur dom känner så att just det här problemet börjar synas . å man kan hjälpa varandra , ni som läser och går igenom detta så finns det jättebra facebook grupper med likasinnade där man kan lätta sitt hjärta om man vill , jag valde att mest sitta & Läsa och jämföra mig med alla där och inse att jag inte är ensam om detta , det gjorde mycket .
det finns ju dom som har mycket svårare grad av det här helvetet än vad jag har haft som har pågått i flera år det måste vara så hemskt , som går dag ut & dag in och verkligen inte alls kan njuta av sina barn en sekund , knappt orkar ta hand om dom . och ser sig själv som ett stort misslyckade/problem. mitt kom jag ju på ganska fort så fick hjälp fort & en förstående pojkvän som påminde mig hela tiden om att det är inte jag utan det är mitt huvud och mina hormoner som gör det här mot dig , som gör att du känner allt du inte ska .. menman får dåligt samvete för att man vill inte utsätta den man älskar mest för det här , å även om han är med och ser dig så kan dom aldrig förstå hur illa det är inne i ditt huvud och hur det känns att ha svårt att känna glädje för något i livet. men ändå ska man försöka leva normalt. det är en hinderbana som man får ta steg för steg .
ni är välkommna att fråga om råd & Frågor .
många som länkat min blogg angående detta & verkligen gett en tummen upp ! trodde det typ skulle vara några få ifrån mora som skulle läsa men jag fick en positiv överaskning.
"från botten finnstoppen" brukar jag alltid säga å så är det fan .
jag har för mkt livsglädje , energi , intressen & galna ideer , grymma kompisar och allt därtill för att jag skulle kunna fastna riktigt länge , sofie är tillbaka , den här sofie som ni aldrig får tyst på , sofie som påbörjar projekt efter projekt , och stressar jämt & vill ha 100 bollar i luften , damp , det är så jag trivs som bäst i kaos!
mina fantastiska grabbar
ibland kan man bara bli lite små irriterad över bilvärlden . att hur alla ska vara inställda i fack , att klär man sig inte riktigt eller inte bygger eller gör sin bil efter hur det ska vara , att gå emot strömmen och bygga eller tycka något helt ann...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|