trögstartat vart det visst i den här bloggen... gått några dagar sen första inlägget .. dags för ett 2:a då nu kanske?!

vad har jag gjort då , faktist inte alls sådär jätte mkt mestadels hängt här hemma med  johnny som åkt på ryggskott den stackarn och kan inte göra någonting .. druckit lite vin gjort hemmagjord pizza en kväll , var idag & köpte ny tvätt maskin äntligen ! , vårann har vart trasig ett tag och högen ökade drastiskt!  ja sen har jag varit i stallet varit där 3 dagar nu med pärlan Blanka i fokus äskade hästkrake , blivit en långtur ute i skogen lång långt in tills jag trott jag nästan var vilse själv , till och med hoppat några skutt ute i paddocken med 2 andra tjejer från stallet , blanka var lite väl stutsig och okoncentrerad med massa andra hästar där samtidigt men tog oss över några hinder , har ju inte hoppat på 2 år säkerligen om inte mer så var skitskoj , idag  var vi ute på ett riktigt hårtpass och sprang av hästarna och sen tog en barvbacka tur ute på ängarna med i full galopp ja & en till tjej , med 600 kg häst under sig  som dundrar fel så är inte något just fel vid tillfället ! underbar ridtur.. blanka hade dock ett sår på benet efteråt och markera lite . så imorn får hon stå ska dit och pyssla om raringen lite iaf tänkte jag,....

sen efteråt är det inplanerat myskväll med min kära emelie som är i sthlm , drar ut till henn i solna och handlar hem en vinare och hyr en film e tanken och så sover jag över hos henne & Jonny!  välbehövligt med en liten girlsnight faktist just nu..

nedräkningar nu bara tills London & tatueringstiden...

something goood!

hasta la vista

22.22 slog klockan när jag drog igång datorn , då ska man ju önska sig något , kom dock inte på en enda sak jag vill önska mig just nu , inte för att något ens är i närheten av perfekt i vardagen , utan för att jag vill inte önska mig något känns som det inte är någon ide att önska & hoppas på ngt, blir aldrig som man vill i vilket fall , BULLSHIT är vad allt är och alltid varit  ..

sovit bort ännu en kväll 17e på raken eller något som bara försvinner , sover bort all tid så den försvinner ,känner mig inte så värst positiv eller pepp på ngt... whats whith me ?

drivs till vansinne när det aldrig finns nå lösningar som kan göra allt bra.. hur länge orkar man gå och gömma huvudet i sanden och hoppas att problemen löser sig själv eller bara face the reality?

jag känner mig så otilräcklig och öförmögen att ha något att säga till om vad som händer eller kommer hända...

finns jag längre ?`detta JAG som alltid var det aboslut viktigaste förut och att världen fick stanna om det vore så att jag ville det , kände mig stark och oslagbar och med inställningen att inget är omöjligt...

nu vet jag inte ens om jag andas längre...

det hände igen idag...